Sjukvården under medeltiden

  • sjukvården under medeltiden
  • Sjukvård under medeltiden
  • Vården under medeltiden
  • Medeltidens fattigv&#;rd samt sjukv&#;rd

    Under medeltiden byggde omsorgen om samh&#;llets svaga p&#; allmosor samt donationer. detta fanns en sorts &#;msesidigt beroende mellan de såsom beh&#;vde hj&#;lp f&#;r för att &#;verleva samt de liksom sk&#;nkte. för att ge allmosor till kyrkan och mot fattiga plats en v&#;g till fr&#;lsning och syndernas f&#;rl&#;telse i enlighet med den katolska kristendomen.

    Hur kunna vi känna till något angående medeltidens sjukvård?

    Det finns ej så många skriftliga källor till Stockholms äldsta saga. Därför får man lägga ihop information från Stadens böcker, medeltida brev samt krönikor tillsammans kunskaper ifrån arkeologiska utgrävningar, föremål, bildmaterial och jämförelser med andra städer.

    Helgeandshuset - sjukhus, fattighus och ålderdomshem

    Helgeandsholmen är den lilla ön strax norr om Gamla stan var Riksdagshuset ligger idag. Ön har fått sitt namn efter Helgeandshuset som låg var under medeltiden från talets början fram till år då det flyttades till Riddarholmen. 

    Ett Helgeandshus, Domus Sancti Spirirtus, var en form av religiös stiftelse tillsammans med flera vårdande funktioner. Man tog framför allt emot och vårdade stadens sjuka och fattiga men även de

  • sjukvården under medeltiden
  • Medicin under medeltiden

    I medeltidens Europa och närmaste omnejd förhärskade antikens idéer om hur hälsa bibehölls och återvanns. De medicinskt kunniga personerna var ofta munkar och nunnor vilket kan exemplifieras av universalgeniet Hildegard av Bingen (–).

    Klostren kopierade och översatte böcker skrivna av främst greker och araber, samt höll de gamla traditionerna och kunskaperna vid liv, såsom humoralpatologin, och knappast någon läkare under dessa århundraden förnekade att de fyra kardinalvätskornas harmoni var förutsättningen för hälsa. Sjukdom botades genom att återställa balansen, och tappning av vätskorna var vanligare än försök att stimulera återbildning av den kardinalsaft som var i undervikt. Åderlåtning gjordes med knivliknande verktyg eller blodiglar, men huvudsakligen var det blad, blommor och rötter av örter till urindrivande, laxer- och kräkmedlen som nyttjades. [1][2]

    Medeltida läkare

    [redigera | redigera wikitext]

    Sjukvården var mycket brutal. Många botemedel gick ut på att äta medicin som tillverkats av bland annat möss, spindlar eller andra djur och insekter som man trodde kunde bota sjukdomar. Man använde sig av olika örter och salvor, drog ut t

    Sjukvården förändras - viktiga medicinska framsteg under talet och talet

    En operation i början av talet var ett skräckfyllt vågspel. Ett vanligt ingrepp var amputation av en arm eller ett ben. När operatören gjorde sitt jobb, gällde det att ha några starka karlar som kunde hålla den vilt fäktande och vrålande patienten i ett fast grepp. Naturligtvis ville alla att operationen skulle gå fort, därför sa man att en bra kirurg var lika med en snabb kirurg. De skickligaste kapade ett lårben på bara ett par minuter!

    Bedövningsmedel fanns, om än inte särskilt effektiva. Vanligast var brännvin, men giftiga ångor (som även gjorde kirurgen yr!) förekom också. Det äldsta smärtstillande läkemedel (tidigt tal) som används än i dag är opium ur vilket man lite senare utvann morfin. Men morfin gjorde inte bara patienten lugn och smärtfri, utan också beroende. Många blev narkomaner efter sjukhusvistelserna.

    Därför var glädjen stor när ett smärtstillande läkemedel utan beroendeframkallande effekt hittades. Medlet, som kom på talet, var eter – en färglös vätska som droppades på en duk lagd över patientens ansikte. På mindre än en minut hade den sjuke domnat bort och kände sedan ingenting